Idag åkte jag åter upp till Hunneberg för att ta min morgonpromenad.
Bild lånad från: Ekopark
Jag kunde valt att följa den större stigen eller vägen men nä.
Istället vek jag av in på en liten, liten stig rakt in i skogen.
Min förhoppning var att kanske hitta "skogens guld" (kantareller), även om jag visste att skogarna uppe på begrget är väldigt välbesökta just på hösten för all svamp.
Bild lånad från internet
Jag traskade över stock och sten och även sumpmarker. Genomblöt blev jag, av alla träd och snår man får gå igenom pga av att nattens regn satt sina spår där.
Efter en stund kände jag att det var dax att tänka på att gå tillbaka till bilen.
Jag började gå åt det håll jag förmodade att bilen stod, som visade sig att det var helt åt motsatta hållet. Så jag vände helt om och till slut fick jag en lite skymt av grusvägen jag hoppats finna. Det visade sig att det var inte där jag hade förväntats komma ut.
Så nu står jag där på en grusväg och inte visst åt vilket håll jag skulle gå för att hitta till bilen.
Vad jag visste var att om jag valde fel håll, så är det inte kul att inse att man måste gå hela vägen tillbaka.
Jag valde det håll min instinkt sa att jag skulle gå.
Jag gick och gick och till slut fick jag äntligen syn på bilen.
Jag har aldrig älskat min bil så mycket som då. :-))
Men någon svamp blev det tyvärr inte heller, men väl hemma och ombytt till torra kläder, känns det väldigt skönt att fått sig en ordentilg promenad, som tur var slutade väl denna gången.
Nu ska jag ta mig lite frukost.
KRAM
LOTTA
LOTTA
2 kommentarer:
Hello neighbour!
Vilken tur att du hittade tillbaka! Usch, vilken panik jag hade fått... Men jag förstår att bilen var efterlängtad när den dök upp i siktet :)
Kram Annika
Hihi vilken tur att du hittade tillbaka! Håller med dig om att rost är fint! Kram
Skicka en kommentar